Idag har vi tillsammans med vänner besökt Hylströmmen. Södra Norrlands största vattenfall, om man ska tro skylten rätt. Men i mitt tycke skulle jag säga att det är mer av en fors än ett vattenfall. Vackert och helt klart dramatiskt nu på våren när det är full fart på vattnet som forsar fram. Det var inte helt enkelt att ta sig fram eftersom snön inte riktigt har töat bort överallt ännu, sista biten av bilvägen fick vi gå för att komma till stigen mot fallet. Men sista biten längs stigen hade tinat fram.
Vi hade med oss matsäck som vi åt intill åns brusande.
Över ån går en hängbro som gungar när man går över den. Stina tyckte det var ganska så läskigt tullen början men hoppades sedan fram efter att ha tagit sig över fram och tilllbaka några gånger.
Såklart även Hubbe ville följa med på äventyr. Att kika på allt vatten i forsen var extra spännande genom kikaren, så att man verkligen kan se vad som händer på nära håll.
Barnens roligaste stund var på vägen hem när de längs grusvägen fick kasta stora stenar i en vattenpöl. Det härliga med barn är att det enkla ofta är det mest uppskattade. Som vuxen tror jag att vi många gånger måste stanna upp och låta barnen leka och styra aktiviteten, att lämna rum för deras kreativitet och glädjen i det lilla. När vi kom tillbaka till bilarna slog vi oss vuxna ner i solen och pratade medan barnen byggde en liten koja.
VI vill slå ett slag för enkelheten i att träffa vänner ute. Så smidigt att stämma träff utomhus och göra en utflykt tillsammans. Då är det ingen som behöver stå hemma och fixa ordning för en bjudning. Alla tar med sig egen matsäck och ungarna kan leka och springa av sig så mycket de bara vill. Det är enkelt att vara många och man stannar så länge man själv tycker är lagom.
