När barndomens fiskeplatser blir nya minnen med nästa generation
Att få återvända till barndomens fiskeplatser tillsammans med sina egna barn är något svårt att sätta ord på. I de små skogsbäckarna i Hälsingeskogarna väcks gamla minnen till liv samtidigt som nya skapas, när vi smyger fram längs vattnet och fiskar efter bäckröding med mask på kroken och fika i ryggsäcken.
Ett friluftsäventyr där barndomsminnen möter nya upplevelser
Det är någonting speciellt med att återvända till platser som betydde mycket när man var barn. Platser som på något sätt står kvar genom åren, nästan oberörda av tiden, där dofter, ljud och känslor fortfarande finns kvar mellan träden.
Att komma tillbaka dit tillsammans med sina egna barn gör något extra. Gamla minnen väcks till liv samtidigt som nya skapas i samma miljö.
I helgen fick jag uppleva just det.
När jag var barn tog min pappa ofta med mig ut på fiskeäventyr i Hälsingeskogarna. Ibland följde mina syskon med, men ofta blev det vår grej, min och pappas. Det var där allting började, långt innan flugfisket och större vatten, längs små skogsbäckar där vi bäckmetade efter bäckröding.
Bäckmete i små skogsbäckar i Hälsingeskogarna
Det handlar inte om stora älvar eller breda vatten. I stället är det små skogsbäckar som ibland knappt är mer än en halvmeter breda, där vattnet slingrar sig fram mellan stenar, rötter och mossklädda kanter.
Här och där öppnar bäcken upp sig i små mörka höljor där fiskarna gärna står.
Det var dit vi åkte i helgen.
Innan vi gav oss av började vi hemma vid komposten. Nils tog sitt uppdrag på största allvar när maskburken skulle fyllas. För honom är maskarna nästan lika spännande som själva fisket, och han letade koncentrerat efter de piggaste maskarna medan Hilding höll lite mer avstånd och hellre sparkade boll på gräsmattan.
Förberedelser, mask och en väg tillbaka i tiden
Hilding var redan hemma lite tveksam till hela fisketuren. Han ville gärna ha ett eget spö, men var samtidigt ganska säker på att han nog mest skulle titta på.
Vi packade ryggsäcken med fika, fiskespön och körde ut mot skogen.
Någonting händer när man återvänder till platser man inte besökt på väldigt länge. Trots att det gått närmare 35 år sedan jag själv stod där med fiskespöet kändes allt märkligt bekant när vi svängde in på den lilla skogsvägen.
Granarna stod fortfarande tätt längs vägen. Luften blev fuktigare, tystare. Och längre in mellan träden hördes det välbekanta porlandet.
Samma lilla bäck.
Samma plats där mitt fiskeintresse en gång tog fart.
Bäckmete efter bäckröding – enkelt fiske som kräver tålamod
Bäckmete är egentligen väldigt enkelt, men kanske är det just det som gör det så speciellt.
Man smyger försiktigt längs bäcken för att inte skrämma fiskarna. Sätter sig vid vattenkanten och låter kroken med mask följa strömmen. Inget flöte, bara ett enkelt spö, tålamod och blicken riktad ner i det klara vattnet.
När man rör sig lugnt kan man ofta se bäckrödingarna innan de hugger. De står i strömmen eller glider fram från skuggor under rötter och stenar.
Bäckrödingen är dessutom en av våra allra vackraste laxfiskar, med mörka sidor, ljusa prickar och färger som nästan lyser i vattnet.
Fiske med barn – när allt förändras på plats
Det dröjde inte länge innan Hildings tveksamhet försvann helt.
Han som hemma sagt att han nog mest skulle titta på stod plötsligt där vid bäcken, fullt koncentrerad och helt uppslukad av fisket. Både han och Nils blev snabbt trollbundna.
Det blev tydligt att det där med att bara titta inte längre var aktuellt.
Vi rörde oss långsamt längs bäcken genom skogen medan timmarna försvann utan att vi tänkte på det. Barn ser ofta sådant vi vuxna missar. Ljuset mellan granarna, en märklig pinne som blir ett svärd, hur vattnet rör sig runt en sten, eller hur en skugga plötsligt blir en fisk.
Skogsfika och enkla stunder som blir viktiga
Efter en stund satte vi oss på en fallen trädstam och plockade fram fikat.
Det är något särskilt med fika ute i skogen. Det smakar alltid lite bättre där, kanske för att allt runt omkring känns mer på riktigt. Det blev en paus där vi bara satt, andades och tog in allt vi just upplevt.
Naturupplevelser med barn som stannar kvar länge
När vi satte oss i bilen för att åka hem var det tyst en stund. Men inte länge.
”Kan vi inte åka tillbaka snart igen?”
Frågan kom från baksätet innan vi ens hunnit lämna skogen.
Och kanske är det just det som gör sådana här dagar så värdefulla.
Att få återvända till platser som format en som barn och få uppleva dem igen tillsammans med sina egna barn.
Det är enkelt, men ändå stort.
Kanske är det just där, vid en liten skogsbäck i Hälsingeskogarna, som några av livets starkaste minnen skapas.
