Topptur på Lill-Skarven, Funäsfjällen

Under åren som vi har besökt Funäsfjällen så har vi hunnit med att bestiga ett flertal olika toppar, varav flera tusenmeterstoppar. Men en topp som vi inte hade vandrat upp på var Lill-Skarven (1224 m.ö.h.). När vi under vårvintern 2020 åkte skidor från Hållan till Malmbäcksstugan som ligger precis vid foten av Lill-Skarven så bestämde vi oss för att dit måste vi vandra upp nästa gång vi besöker Funäsfjällen. Och när vi under sommaren tillbringade en vecka i Funäsfjällen så var en topptur på Lill-Skarven en av de turer vi planerat att göra.

Veckan som vi var i fjällen var dessvärre både regnig, blåsig och kall. Men när väderprognoserna äntligen utlovade uppehåll och lite sol så kändes det som rätt dag att göra denna tur. Eftersom det var mycket folk uppe i fjällen så bestämde vi oss för att komma iväg direkt efter frukost för att säkert få en parkeringsplats. Så vi åt frukost, packade ihop ryggsäckarna med friluftskök, mat, dryck och diverse extra energi samt extrakläder och lämnade sedan Tännäskröket där vi bodde och körde bilen till Fjällparkeringen i Tänndalen där vi började vår vandring. Denna parkering är en perfekt startpunkt då man redan från start befinner sig ovanför trädgränsen med utsikt över bl.a. det vackra Hamrafjället och på så sätt får en riktig fjällkänsla direkt från start.

Det är populärt för barnfamiljer vandra från parkeringen upp till Andersborgs våffelstuga, äta en våffla och vandra tillbaka. En tur som passar perfekt om man har barn som inte orkar gå så långt då man får mycket fjällkänsla utan att äventyren blir för tufft och strapatsrikt. Och turen fungerar lika bra på vintern, då med skidor, eller för den som vill beställa skjuts finns även den möjligheten.

Fjällväder är fjällväder

Som sagt hade det utlovats uppehåll och halvklart väder redan på morgonen denna dag men vi kunde konstatera att väderprognoser är en sak och fjällväder är någonting helt annat. För när vi kom fram och påbörjade vår vandring så var det gråmulet väder och tunga regnmoln hängde låg över oss samtidigt som ett lätt regn föll medan vi vandrade längs spängerna upp i riktning mot Andersborgs våffelstuga. Dumma som vi var så tog vi inte på oss regnbyxor direkt utan tänkte att det spricker nog upp snart, någonting som vi sedan skulle komma att få ångra (att man aldrig lär sig).

Väl framme vid Andersborg vek vi sedan av höger och fortsatte vandringen längs fjällsidan förbi Skarvfjällsgruvan där vi stannade till för att fylla på med lite energi och för att titta lite på de gamla gruvhålen från 1700-talet. Från gruvan fortsatte vi sedan längs fjällsidan en liten bit innan stigen vek av med riktning upp mot Lill-Skarvens topp. Gruvan var fylld med vatten så det gick inte mer än att kika in.

Snuvade på den hänförande utsikten

Vandringen upp mot toppen går i etapper och ju längre upp vi kommer desto mer försvann sikten för oss. När vi kommer fram till sista stigningen så är vi uppe ibland molnen, sikten är nästan helt obefintlig och regnet tilltar samtidigt som motvinden piskar oss i ansiktet. Vi är nu också helt blöta om våra vandringbyxor eftersom vi inte tagit på oss regnbyxorna i tid. Så vi letar reda på en vindskyddad plats och byter om till regnbyxor (bättre sent än aldrig).

Väl uppe på toppen (1224 m.ö.h.) där det enligt vad vi har läst ska bjudas på en hänförande utsikt över hela Härjedalens vackra fjällvärld är sikten tyvärr helt obefintlig. Och vädret gör inte heller att man vill stanna där uppe på toppen längre än nödvändning. Vi tar därför ett snabbt kort vid toppröset innan vi vänder tillbaka ner igen.

Efterlängtad sol

Efter att ha vandrat tillbaka en bit så spricker så äntligen vädret upp, molnen skingrar sig och solen tittar fram. Vi passar då på att plocka fram vårt stormkök för att laga lite lunch och njuta i solen en stund.

Efter att ha fyllt på med lite energi och vilat benen en stund så vandrade vi sedan sista biten tillbaka ner till fjällparkeringen igen. Väl där kunde vi konstatera att vi gjorde fel val som inte gjorde denna tur som en eftermiddagsutflykt, då hade vi fått sol och dessutom kunnat njuta av utsikten från toppen. Men som sagt, fjällväder är fjällväder.

Samtidigt var vi nöjda att vi kämpat oss hela vägen upp trots det hemska vädret. Vi bestämde oss även för att någon gång i framtiden göra ett nytt besök uppe på Lill-Skarven och att då även fortsätta vidare upp på Stor-Skarvens topp (1260 m.ö.h.).

5 1 Röst
Inläggsbetyg
, , , ,
Föregående inlägg
Vinterkläder för barn
Nästa inlägg
Fortsätt att utforska naturen tillsammans!
Prenumerera
Meddela om
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Alla kommentarer
Meny
0
Vi vill gärna höra vad du tycker!x
()
x